Från vandringskängor på Svalbards leriga dalar där vi var året innan skulle konstrasten bli stor, men att göra något helt nytt hade fått oss alla på gott humör. Att paddla bland Ålands 5 tusen öar och bara leva på fisk, svamp, bär, rötter och annat var något vi alla hade börjat se fram emot och nu när vi satt tillsammans på Ålandsbåtens njöt vi av varenda tugga som vi malde ner från den gigantiska buffén. Vi visste att dom kommande dagarna skulle bli en prövning, både för vår hunger men mest för stämningen i gruppen. Tidigare år hade vi råkat i luven på varann och bråk och tjafs uppstår ofta på tom mage och med lite sömn. På bilden stirrar Johan ner i kartan, man undrar vad han tänker? Gustavo lassar in en stor sked med blandade sötsaker. Han har även lyckats hitta en äppelmunk som han ska pressa ner, även om han egentligen inte orkar. Johan har inför veckan haft som strategi att äta så lite som möjligt för att låta kroppen vänja sig med mindre portioner och inte förvänta sig mycket mat. Gustav har valt ett annat tillvägagångsätt, han har proppat i sig mer än han brukar varje dag och menar på att han har fyllt upp alla reserver.
Den första natten spenderade vi på en badplats. Vi fångar lite taniga mörtar som vi kokar upp med lite chillikrydda, det ända som tillsammans med kaffe är vad vi har tillåtit oss att ta med. Mörtsoppan ger oss kvällningar och blir som ett stående lågvattenmärka på usel matkonst. Vi lyckas snart vända den situationen. Vi paddlar igenom vass och bort från fina sommarställen på klipporna. Den andra natten spenderas i en fästinginfesterad skog, morgonen kommer att spenderas på knä undersökande varandra efter dom små krypen, Jens har nära 30 stycken på kroppen! och ett par på platser ingen man någonsin lagt sin hand förut!
Uppe i skogen finner vi hinkvis med kantarell och blåbär. Tillsammans med lite nyfångad fisk har vi fixat mat för ett par måltider framöver. Vi överger platsen nästa morgon, fästingar, motvind och den mörka skogen gör inte platsen till ett idealställe.
Vi paddlar och stannar ibland för lite bad och fiske. Jag prövar att snorkla efter lite vassrötter och tång. Min medhavda harpun får ligga kvar i kajaken. Vi har härligt väder och stämningen är hög. Vi bestämmer att vi ska stanna två nätter vi nästa läger, det måste bli så om vi ska kunna samla mat och fiska. Vi blir snabbt utmattade och energin som går åt att paddla vill vi husera med så vi orkar allt annat. Vi hittar en fantastisk plats och tälten placeras blott två meter från vattnet, vågorna kommer att vagga oss till ro och skvalpa ikapp med kurrande magar.
Johan och Gustavo har stor fiskelycka, de drar upp gädda efter gädda. Jens och jag patrullerar skogen i jakt på ätbart. Vi plockar nässlor och våtarv. När vi kommer tillbaka till lägret har dom andra hängt upp fiskarna i träden och pekar stolt. Nu är vi glada, vi kommer att äta gott och mycket. Gäddorna förbereds i foliepapper med kantareller och chillikrydda, direktimporterad från Thailand. Dom får ligga länge i elden och när dom plockas ut smakar dom riktigt bra. För att fylla på med kolhydrater plockar vi stora mängder med blåbär. Våra byxor blir prickiga av mängder med blå fläckar allt eftersom vi plockar buskarna rena på saftiga stora bär. Bären kokar vi till en smaskig soppa som smakar gott till frukost och som efterrätt.
Vi paddlar vidare mellan öar och skär. Vädret kunde inte vara bättre. Vi stannar för att bada och vila på flera fina platser. Vårt nästa läger är på en lång stenhäll där det redan är iordningställt med eldstad och fina ytor för tälten. Vi utforskar ön, plockar svamp och blåbär. Jag dyker lite i vattnet och hittar en hel del små blåmusslor som senare lagar soppa på. Har är tillvaron skön, bad och kortspel varvas med fisketurer och svampplock.
Under den sista kvällen kommer mörka moln in från öst. Regnet öser strax över oss. Vi täcker vår eldstad med granris och lyckas hålla elden levande trots ovädret. Den sista dagen paddlar vi tillbaka till badplatsen där vi parkerat bilen. Vi tältar en natt till på badplatsen och får sällskap med ett gäng bollspelandes ungdomar. Vi somnar till deras glada tjoande och tjimande, drömmandes om frukostbuffen på båten kommande morgon. När vi väl sitter samlade och njuter av bröd, yoghurt och nybryggt kaffe skämtar vi om vår mörtsoppa den första kvällen. Det har varit en mäktig upplevelse. Nu känner vi oss stärkta av övertygelsen om att vi skulle kunna klara oss en längre tid i naturen utan medhavd mat, med dessa förutsättningar.
